Hitta en svart man

Vet inte om det här rätt ställe, men kan någon granska den här för mig?

2020.08.31 16:18 lilsaleh Vet inte om det här rätt ställe, men kan någon granska den här för mig?

Jag vaknade med ett stort andetag, min kropp var tung och min mun smakade blodigt. Jag kollade runt omkring mig med stora ögon. Jag lade snabbt en hand över min bröst.
Inget.
Ingenting annat än ett hjärtslag. Inget hål, inget blod and ingen kula. Ingenting alls.
-Vad är det här..? Viskade jag, förvirrad innan jag fokuserade på vad som var omkring mig.
Jag var i ett brett hål, marken var blöt och ljust brun, himlen var mörkt grå, nästan svart och det blåste lugnt. Bredvid mig satt män i gråa militäruniformer.
Jag var i ett skyttegrav.
Mina tankar sprang, vad hände? Vart är jag? Min värld smalnade, mina ögon brann och mitt hjärta slog fortare. Jag drunknade i panik innan en grov och stor hand drog mig hårt i axeln. Jag kollade på den som drog mig och nästan ryggade tillbaka i avsky. Ansiktet var alldeles smutsigt, det hade många ärr och missade sitt högra öra. Det hade få tänder, men tänderna som var kvar var bombade med hål, men de bruna ögonen, de var ett hav full av oro.
-Är du ok mannen? Frågade den fula personen.
Min hals klämdes så jag nickade fort. Mannens ögonbryn rynkade men tog bort sin hand.
Vart fan är jag? Tänkte jag, jag kollade runt för att hitta något som kunde hjälpa mig lösa mysteriet.
-Okey soldater! Förbered era vapen! Vi ska attackera fiendens linjer! Skrek en man med ett surt ansikte.
Alla stod upp och gick till deras positioner bakom mannen samtidigt som han höll upp sin hand, jag stod upp fort och följde efter de när jag märkte jag var den enda som satt kvar. När han vrålade attack hoppade alla från skyttegraven och sprang mot fiende linjen. Fienden sköt överallt utom på mig, mina kamrater vid mig föll en efter en, men mina ögon fokuserade bara på fienden i blå framför mig. Innan jag ens märkte så var i fiendens skyttegrav och huggade på allting som rörde sig. När vi var klara med de så gick vi till tälten och dödade de skadade och stärkte vår position i den nya linjen.
Av någon anledning kändes det som att jag var dragen av något till någonstans bakom våran linje, jag ville stoppa men mina ben bara fortsatt framåt till ett blodigt lik.
När jag nådde kroppen så kändes det som att någon hällde en hink iskall vatten på mig. Jag föll på min bak innan jag kröp bakåt och upprepade nej, nej, nej i mitt huvud som en trasig skivspelare.
-Det där är jag, viskade jag hest innan jag hörde en explosion och allting blev svart.
submitted by lilsaleh to Svenska [link] [comments]


2020.07.16 11:12 harpanspel lägga patiens harpan online


gratisspela harpan gamla versionen

Det finns ett spel som vehicle årtionden håller alla kontorsmedarbetare I sitt grepp, och spelet har ingenting att göra solution Fortnite eller Pacman, det handlar om spelkort.

Spelet vi talar om är Harpan som har levererats kostnadsfritt spel vehicle 1990. Sanctum första versionen fanns tillgängligt på Microsoft Windows 3.0 och man kan fortfarande

spela kortspelet complimentary på systemversionen som är aktuell idag.

Men det finns bara ett spel som kan göra anspråk på titeln "det mest använda Windows-programmet" I världen och det är Harpan patiens. Innan vi fortsätter måste vi bara berätta

att Microsoft inte är har uppfunnit spelet, det har funnits vehicle slutet av 18-talet och historien om Harpan är oklart.

Harpan är en patiens som har fastställts I århundraden. Alla patienser är en avkopplande aktivitet och har använts under många år som en stressavlastare för en livlig vardag.

Naturligtvis har många fortfarande Harpan I handen, eftersom det alltid är trevligt att använda ett fysiskt spelkort. Nackdelen remedy att använda ett fysiskt spelkort är dock att det

ibland kan uppstå fel om man inte är extra försiktig. Det är därför många väljer att sätta Harpan on the web, eftersom du kan vara säker på att Harpan fungerar korrekt. Dessutom

har vår online Harpan också sanctum stora fördelen att tiden spenderas på aktiviteten. Således kan man blötlägga I tid adage en vän eller eventuellt försöka slå sitt eget rekord.

Harpan regler

Som nämnts är målet att få alla fyra färgerna I de fyra högarna, som kan ses längst upp till höger. Når ett ess dras, eller om ett ess visas I en av högarna, kan det placeras I

motsvarande utrymme för dess färg. Nu måste de återstående korten I denna färg samlas in, och om du får en 2er kan alcove här nu läggas till esset (om det är samma kostym

kanske du märker det). De sju högarna under kortbunken används för att hitta nya kort. Du kan lägga till ett kort till ett annat kort om det är ett undervärde och en motsatt färg.

Detta innebär att du kan lägga till en svart unge ovanpå en röd dam, etc.
submitted by harpanspel to u/harpanspel [link] [comments]


2020.07.07 20:10 Kalla-mig-Grodan Pilotavsnitt för “Smedjan”


Grodansson går in i den stora studion och sätter sig i sin bruna fåtölj och sätter händerna på skrivbordet som står i mitten av rummet.
Applåder
"Hallå hej!
Välkomna ska ni vara till pilotavsnittet för Smedjan. Dagens program:
Breaking news från regeringskrisen
Kommer Ola Ullsten avgå som partiledare?
och sist men absolut inte minst en intervju med Socialdemokratiska Arbetarpartiets partiledare Karl Götefors.
Applåder
Så som ni alla vet var jag en del av denna skrämmande regering. Och jag har massor med inside information. Så först för er som har missat. Under inatt och idag har vår nya regering regeringen Ullsten kollapsat helt. Det började med att Kristdemokraterna tyckte att Konservativ Samling skulle få Vice-statsminister posten, folkpartiet svarade då med att de inte tyckte det var Kristdemokraternas ensak och yttrade att de var ett minimalt spärrparti. Kristdemokraterna blev förbannade och lämnade idag regeringen. Konservativ samling blev förbannade för att Kristdemokraterna blev det så de lämnade också. Sen kommer vi till lilla mig. Varför lämnade jag egentligen? Jo jag ansåg att regeringen var ganska kass och dysfunktionell och har lämnat ut ett pressmeddelande gällande saken om ni vill ha ännu mer ingående om varför jag lämnade. Vänstern menar på att detta är ett bevis på att högern är dålig på att regera och högern menar att allt är folkpartiets fel. Kvar står den ensamma vargen folkpartiet och inser att de klantat till det rejält. Folkpartiet har en svår sits just nu ska de välja den socialistiska vänstern eller den läskiga högern? Vad tycker ni där hemma och i publiken rösta i vår app.
Resultatet
57% för vänstern och 43% för högern
Där har vi det alltså svart på vitt Ola Ullsten och hans kompanjoner bör alltså regera med sossarna. Eller så enkelt kanske det inte är men ändå. Vad vi kan klargöra är att Ullsten har lite problem och måste ta en klar ställning gällande detta. Men nu tycker vi pratat tillräckligt om tråkiga Folkpartiet. Så nu ska prata om högerextrema Konservativ samling eller jag tror de är högerextrema iallafall vänsterpartierna brukar säga det ganska ofta så det måste ju stämma. Konservativ samling lämnade regeringen då de tyckte synd om lilla Kristdemokraterna eftersom att dumma Folkpartiet sade att de var små. Är det bara jag eller låter inte det här som en barnbok. Riksdagen är skolgården regeringen är sandlådan. Men Konservativ Samling och Kristdemokraterna har alltså bestämt sig för att själva agera och kanske vilja bilda en egen regering. Detta kräver dock stöd från andra partiet och det enda partiet som är mest villiga att styra med dem. Eller finns det någon hemlig deal mellan SAP och KD kanske? Vem vet……
reklam
Hejsan och välkomna tillbaka till Smedjan.
Fanfar
Det är inte bara regeringsbildning som inte fungerar inom folkpartiet utan inom partiet verkar ett växande missnöje med den nuvarande partiledaren Ola Ullsten vara brett. Frågan är om han kommer bli avsatt eller sitta kvar som partiledare. En sak är säker iallafall och det är att Folkpartiet satt sig i en jävlig sits. Vad jag tror är problemet är att Folkpartiet inte hittat sin identitet. De verkar inte veta om de är höger eller vänster. Om Ola skulle lyckas behålla statsministerposten då tror jag verkligen att förtroendet för honom kommer växa. Nu har vi en omröstning igen ta upp smedja-appen och rösta, har ni förtroende för Ola Ullsten.
Resultatet
67% Nej och 33% Ja
Då var det klart. Uppenbarligen verkar det som att folk i allmänhet har ett bristande förtroende för Ola Ullsten. Men jag tror att om han tar tag i partiet och för det i en mer specifik inriktning och styr upp det så tror jag att han kan rädda hans katastrof till regering.
Nu till dagens fråga.
Nefan Söfvén:
“Du som är folkpartist hur kan du tala så negativt om ditt egna parti?”
Tack Nefan för frågan jag som programledare söker mest efter att vara neutral och lite rolig och kommer inte vinkla det i fördel för folkpartiet. Sedan bör även klargöras att jag i detta nu funderar på om jag verkligen hör hemma i ett politiskt parti nu när jag tagit på mig rollen som programledare. Jag kommer att driva med alla och även försöka få fram svar från alla. För att försöka förstå mig på våra politiker.
Men nu till en oerhört spännande intervju med Socialdemokratiska Arbetarpartiets nya partiledare Karl Götefors.
Applåder
Karl Götefors sätter sig i soffan vid som står bredvid skrivbordet
För det första vad anser du om denna regeringskris och vad tror du är grundproblemet?
“Vi socialdemokraterna och jag personligen ser denna krisen som ett slöseri med tid och tecken på att högerns enighet endast är utåt men brister vid minsta konflikt.”
Verkar inte denna konflikt som en ganska stor konflikt?
“Jodå, denna konflikt verkar vara rätt stor och även om jag inte har all fakta då det varit intern kommunikation som brustit så verkar det vara till stor del statsministern självs fel till krisen. Denna krisen kommer nog att skapa en splittring inom högern under ett bra tag framåt, något vi ser gott på.”
Men om en splittring då sker inom högern kommer ju en ny regering antagligen behöva tillträda. Vad ser ni som ett rimligt regeringsalternativ?
“I nuläget anser vi att en ren SAP regering har störst chans att komma igenom kammaren, det kommer att vara en regering beroende av både vänsterblocket och ett annat parti men det har större chans än FP som annars är det stora alternativet.”
Men vilka partier kommer ni då försöka hitta stöd från? Speciellt från högerpartierna tänker jag?
“Närmast i nufallet skulle vara KD, men vid enstaka frågor kan vi även komma överens med FP, KS blir svårare då vi står långt ifrån varandra i många frågor, både sakfrågor och ideologiska.”
Men tror du att KD skulle vilja samarbeta med er? Finns det sådana intentioner från dem?
“Vi har försökt innan och var nära att lyckas då så jag tror att det är en möjlighet, de är även det högerparti som skulle tjäna mest på, enligt mig, att urskilja sig från t.ex KS och visa att man inte är KS ledhund, om du ursäktar uttrycket. Tror att KD kan ha en intressant roll att spela i svensk politik som ett högerparti med möjlighet till just samarbete med vänstern vid behov.”
Fanns dessa intentioner under regeringsbildningen efter valet menar du?
“Jadå, som jag sa innan så förhandlade vi med KD och hade en regeringsplan upplagd för en SAP-KD regering med stöd från APND och VPK.”
Men tror du inte att KD skulle ha svårt att förhandla med er då du börjat få väldigt mycket kritik just för att ni gått mer vänsterut? Är det korrekt uppfattat att ni gått mer vänsterut? Om inte varför?
“Det är möjligt men samtidigt skulle de kunna visa sig som ett pragmatiskt parti och tjäna på det genom att få igenom sin politik, jag tror också att det är ett av de alternativ de har eller nyval utöver att stanna hos FP. Angående att vi gått mer vänster skulle jag argumentera att det på stort sett är fel. Jag tar sossarna mer vänsterut det stämmer, men man får komma ihåg att det är snarare för att gå tillbaka till en socialistisk vänster vi en gång var under 80-90 talet och innan dess men som försvann runt den ekonomiska krisen på 90-talet. Att vi skulle ha blivit socialister jämfört med innan menar jag dock är fel då vi även under våra förra partiledare Milaw kallade oss demokratiska socialister. Jag hoppas dock att vi ska kunna finna en politik som även lockar de som inte själva kallar sig socialister, vi vill vara ett parti för hela landet och folket.”
Riskerar inte ni att lämna mittenväljare till partier som Folkpartiet om ni går allt mer vänsterut?
“Det är alltid en risk, som dock kan lösas på två sätt, 1. Övertyga mittenväljare om varför även våra mer vänsterförslag antingen är bra eller inte illa nog för att sluta rösta på oss. Detta kräver ordentligt opinionsarbete. 2. Anpassa de mer vänsterförslagen så att de gynnar även mer mittenväljare. Detta kräver att man har öronen vid rälsen så att säga och lyssna på folkets reaktioner.”
Okej tack och till sist om vi låtsas att ni fick egen majoritet i kammaren vilka är era första fem reformer ni vill göra och varför?
“Om vi hade egenmajoritet hade våra 5 första reformer varit:
  1. Utökad MED (medbestämmandelagen). Arbetare ska ha rätten att kunna delta i de beslut som sker på sin arbetsplats.
  2. Ge arbetare möjlighet att köpa upp företag. Företaget som inte vill behålla sina företag ska först erbjuda arbetare att köpa loss ägaren och därmed själva bli ägare över företaget. Arbetarna ska kunna ta ett statligt lån och kunna söka från en statlig investeringsfond för att kunna ha råd med detta. Detta minskar risken att kapital från Sverige hamnar utomlands och håller kvar jobb som annars hade outsourcat.
  3. Stora satsningar på städande av Östersjön och vår natur. Miljön är ett viktigt område och Östersjön riskerar allt mer att dö för många år framåt, det krävs att vi radikalt förändrar våra vanor vid Östersjön och tvingar fram lösningar från EU och våra grannländer och oss själva.
  4. Satsningar på välfärden. Ökad pension, skatteavdrag för ungdomsaktivitet och sommarkollo för barn, och ökat studiebidrag och subventioner för studentlitteratur. Efter ett livs arbete ska du kunna leva väl och njuta och kunna ta dina barnbarn på semester. Som barn ska du ha möjlighet att få uppleva Sverige ordentligt, genom att kunna åka på kollo och delta i ungdomsverksamhet oavsett hur dina föräldrars plånböcker ser ut. Studenter har idag en situation där lånen blir en allt större del av månadsinkomsten medan bidraget minskar och arbete blir svårare att få, samtidigt som studiematerial är otroligt dyrt och kan tömma månadens budget efter hyra och inköp av litteratur, detta måste ändras.
    1. Bättre omfördelning av resurser och kapital inom landet, speciellt så att resursrika regioner som Norrland får en större del av den kaka Stockholm idag slukar. Norrland är en av våra mest naturrika och resursrika regioner, ändå är regionen i sig relativt fattig, då mycket av deras kapital hamnar i Stockholm och Göteborg.”
Tack så jättemycket och kul att du ville medverka.
“Tack för att jag fick komma”
Det var allt för idag hoppas ni kommer åter. Tack till Karl Götefors och tack till all publik.
Applåder och vinjetten spelas:
https://www.youtube.com/watch?v=0yCJv2TdLMg
submitted by Kalla-mig-Grodan to ModellMedia [link] [comments]


2020.02.26 13:55 Fintrent Hur man flyttar ett Porslinsskåp steg-för-stegguide

Hur man flyttar ett Porslinsskåp steg-för-stegguide
Vad händer om du av misstag släpper en bok på golvet? Kommer det att gå sönder i hundratals små bitar? Nej. Kommer den boken att förstöras för evigt? Självklart inte!
Förmodligen är de värsta sakerna som kan hända 1) du måste böja dig för att plocka upp den, och 2) du måste leta upp den sidan du va på.
Vad händer om du tappar en fin porslinstallrik på ett kakel eller trägolv? Vad är chansen för att det porslinet ska förbli oskadat? 01:10? 1: 100? Eller kanske 1: 1000? Hur som helst, oddsen är inte bra.
Om du äger ett porslinsskåp så vet du hur ömtåligt, elegant och vackert den möbeln är. Dessutom innehåller porslinsskåp vanligtvis dyrt och sentimentalt porslin (fina porslinstallrikar, porslinsskålar, porslinsglas - de mest ömtåliga föremålen i ett hem!), Bräckliga kristallglas, ovärderliga arv, dyra samlarobjekt och andra högt uppskattade föremål.
Du kommer snart att möta utmaningen med alla storstädning fintrent flyttar - hur flyttar du ett porslinsskåp till ett annat hem så att inget händer med det. En endaste fel rörelse kan skicka ett ömtåligt föremål på en kort flygning mot golvet, kommer du ihåg? Ett slarvigt steg kan förstöra ditt uppskattade porslinsskåp av känsligt glas och fint träslag.
Hur flyttar du ett porslinsskåp själv? Din packning och din flytt måste vara logiska och samordnade. Lär dig stegen för att packa porslin för flyttning, läs sedan steg-för-steg-guiden och goda råd om hur du flyttar porslinsskåpet utan att skada det för alltid i flytten.

https://preview.redd.it/xbxi6cjmm9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=9ea4497d2e2c18ebf8d4ea9d9a8d9663cf35fdba
Så här packar du porslin inför en flytt: din steg-för-steg-guide
Det allra första steget för att packa dina porslinstallrikar är att tänka på om du vill eller behöver ta med dig dem till ditt nya hus eller lägenhet. Om din porslinsservis är en del av en värdefull samling och själva skåpet är ett antikt porslinsskåp eller har det ett sentimentalt värde för dig, ja – då tar du med dig dem oavsett. Det är dock viktigt att komma ihåg att transporten av ditt porslinsskåp och dess innehåll kommer att kosta dig en hel del pengar och tid.
Innan du faktiskt kan packa ihop och flytta porslinsskåpet själv, rekommenderas du att ta bort alla ömtåliga föremål som finns i displayen, packa ner dem korrekt och packa dem säkert i lämpliga behållare. Det säkraste sättet att packa porslin är 1) att ha förpackningsmaterial av god kvalitet, 2) inte snåla på förpackningsmaterialet, och 3) följa de grundläggande säkerhetsreglerna för förpackning av bräckliga föremål.
Förpackning av ömtåligt porslin
Att få tag på hög – kvalitets porslinsförpackning är ett essentiellt steg för att snabbt och säkert packa dina porslinsföremål. Du har inte för avsikt att bara lyfta upp ditt porslinsskåp som den är och bära den till flyttbilen, eller hur? En sådan ovarsam handling skulle lätt klassificeras som ett av det största flyttmisstagen som någonsin har gjorts.
Den bästa förpackningen av porslin är:
· Lådor avsedda för att packa porslin. Du kommer att behöva lådor som ger det bästa skyddet för dina ömtåliga porslinsaker tack vare deras dubbla lager av tjock wellpapp. Du kan köpa sådana specialiserade flyttbehållare antingen från ett lokalt flyttföretag eller från en Kontorsstädning fintrent nära dig. Om det visar sig vara ett problem att hitta dessa lådor så kan standard kartonger också fungera, men då bör du se till att du lägger i mer stoppning och dämpning för att kompensera för det svagare skyddet av kartonger utan dubbla lager av wellpapp-.

https://preview.redd.it/wszk5fknm9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=e5e496f35a100423674b030b682e6c7e5fbf2c2b
· Bubbelplast. Det välkända luftfyllda plastmaterialet är idealiskt för att skydda porslin och kristallglas som finns i ditt porslinsskåp. Bubbelplast anses ofta vara det ultimata skyddet för känsliga föremål när de flyttas från ett hem till ett annat. Köp så mycket bubbelplast som du har råd med eftersom dess fördelaktiga användning inte kan betonas nog.
· Förpackningspapper. Se till att förpackningspapperet du får är tillräckligt mjukt eftersom det kommer att vara det allra första skyddsskiktet för ditt känsliga porslin. Ju mer papper du använder när du packar porslinet, desto bättre är det, naturligtvis, så var så generös med det som din budget tillåter.
Hur packar man porslinet för att flytta: de 10 stegen du måste känna till
Utrustad med lämpliga förpackningsmaterial, här är stegen som kommer att lära dig hur du packar fint porslin när du flyttar:
· Steg 1. Förstärk botten och sidorna på kartongerna du har valt att använda för att transportera porslinet. Detta säkerhetssteg ser till att behållarna inte går sönder trots att de kan vara helt nya.
· Steg 2. Placera lager med skrynkligt papper på botten av lådorna innan du börjar fylla upp dem. Tidningspapper är ett bra alternativ här - du kan inte packa porslin i tidningar på grund av möjliga bläckfläckar men du kan använda tidningspapper som isolering och ytterligare skydd.
· Steg 3. Placera en fin porslinstallrik i mitten av ett par pappersark - 2-3 ark bör räcka.
· Steg 4. Vik hörnen på pappersarken över tallriken så att den blir helt täckt. Använd förpackningstejp för att säkra papperskanterna.
· Steg 5. Linda ett enda lager av Bubbleplast över hela bunten, och igen, använda tejp för att hålla hela paketet på plats.
· Steg 6. Upprepa dessa steg med varje porslinsföremål som du har i ditt porslinsskåp. När du är redo kan du börja lägga ner det inslagna porslinet i respektive låda.

https://preview.redd.it/1s9002nom9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=b4beb8b5c9e114641afc6cfc779df53634981ede
· Steg 7. Placera de skyddade porslinstallrikarna i lådorna på deras kanter - om du placerar dem platt kan vikten på ovanstående porslin skada dem under. Arrangera från de lättare fina porslinstallrikarna och avsluta med de tyngre.
· Steg 8. I de flesta fall tillåter förpackningar avsedda för porslin en andra rad med medföljande porslin så du borde definitivt dra nytta av det, men inte innan du separerar de två raderna genom att placera ett par lager med Bubbelplast emellan.
· Steg 9. När förpackning avsedd för porslin är full i, glöm inte att fylla eventuella återstående utrymmen i kartongen med hjälp av tidningar, inte längre behövda bitar av bubbelplast eller gamla men rena kläder. Ditt mål är att se till att ingenting kommer att röra sig inuti lådan under resan. Lyft upp varje packad låda och ge den en mild skakning - om du känner att något rör sig inuti, överväg att lägga till fler stoppningsmaterial innan du stänger lådan.
· Steg 10. Underskatta inte vikten av att märka dina lådor med porslin. Använd en svart eller röd markör för att skriva ner PORSLIN och ÖMTÅLIGT på toppen av kartongen och på minst två av sidorna.
Viktig anmärkning 1: Ovanstående tio steg kan vara universella för packning av ömtåliga föremål och hjälper dig också att packa porslinsskålar och porslinskoppar. Porslinsskålar är vanligtvis lite mer otympliga och tyngre än porslinstallrikar, så du måste vara lite mer försiktig när du arrangerar de här ömtåliga föremålen i lådorna.
Viktig anmärkning 2: Om ditt porslinsskåp också innehåller glas kan vissa av dessa glas ha en superkänslig fot (champagneglas, vinglas osv.). Om så är fallet, använd fler lager med bubbelplast längs hela foten till glasen. Tejpa bubbelplasten på plats och använd sedan ännu mer mjukt förpackningspapper för att va på den säkra sidan.
Hur man flyttar ett porslinsskåp: 10 steg till framgång
Nu när du är bekant med det bästa sättet att packa porslin för att flytta är tanken att slutföra den uppgiften i rätt tid så att du kan rikta hela din uppmärksamhet mot själva porslinsskåpet.

https://preview.redd.it/o1x3h54qm9j41.jpg?width=1200&format=pjpg&auto=webp&s=e2f889cbd5092e9a22a760569b5dcddeaa3ae6ff
Det bästa sättet att flytta ett porslinsskåp är att anställa erfarna yrkesverksamma flyttare som kommer att göra ett bra jobb med att säkert packa porslinet inuti det, skydda möbelstycket på det sätt som bara experter kan göra, och transportera både lådor och trämöbler till ditt nya hemstädning fintrent. Detta gäller särskilt om du vill flytta ett buktat porslinsskåp i glas.
Dock kan det hända att kostnaden för att anställa de professionella packarna och flyttarna inte stämmer in med din budget, så omständigheter kan tvinga dig att välja att flytta ditt porslinsskåp själv, med hjälp av ett par goda vänner, naturligtvis. Och det blir inte så lätt att göra. Förresten, vad är det billigaste sättet att flytta möbler till en annan stat?
Följande steg-för-steg-guide för att flytta ett porslinsskåp visar dig hur du packar och transporterar din dyrbara möbel med den nödvändiga mängden precision, skötsel och säkerhet som krävs.
· Steg 1. Töm skåpets innehåll. Ta en titt på ditt porslinsskåp och se till att det är helt tomt. Vid det här laget borde du ha tagit bort allt innehåll (porslin, glas, slumpmässiga värdefulla föremål) och packat dessa saker separat på det säkraste sättet som möjligt (enligt anvisningarna ovan). Allt som oavsiktligt lämnas inne i skåpet kommer troligen att gå sönder bortom reparation.
· Steg 2. Hantera glaset med försiktighet. De flesta porslinsskåp har ömtåliga glasdörrar och svaga glashyllor. Hur flyttar jag ett glasskåp? Att hantera glaset i din dyra möbel kan vara knepigt och farligt. Ett felaktigt steg här lämnar inte bara krossat glas bakom, utan glasbitarna kan också allvarligt skada dig eller de som hjälper dig.
· Steg 3. Säkra glasdörrarna. Som du redan kan förstå är det att säkra glasdelarna i ditt porslinsskåp din högsta prioritet. Den första uppgiften är att ta bort glasdörrarna och packa dem separat. För att göra det, ta en skruvmejsel och ta bort skruvarna som håller gångjärnen. Ha alltid en som hjälper dig för att förhindra att dörrarna faller av. Ta sedan bort dörrarna till porslinsskåpet, en efter en, långsamt och försiktigt. Använd arbetshandskar för att skydda dina händer. Packa in varje dörr individuellt i tjockt förpackningspapper, följt av ett andra lager av bubbelpapper. Slutligen, lägg in dörrarna i möbel filtar som slutligt skydd och säkra dem med förpackningstejp. Förvara skruvarna, gångjärnen och andra mindre delar i små förslutningsbara plastpåsar så att de försvinner under flyttstädning fintrent.
· Steg 4. Säkra glashyllorna. Nästa steg är att ta bort glashyllorna från ditt porslinsskåp. Säkerhet här är av största vikt! Ta ut hyllorna, en efter en, utan några plötsliga rörelser medans du är extremt försiktig. Ha minst en vän som hjälper dig att ta bort de sköra glashyllorna - du kan behöva använda olika utgångsvinklar för att undvika kontakt med skåpets kropp. Använd tjocka arbetshandskar för att skydda dina fingrar och händer. Packa in de fria glashyllorna i förpackningspapper och täck dem sedanmed lager av bubbelplast. Liksom med glasdörrarna, glöm inte det slutliga skyddet, tjocka möbelfiltar - gamla vanliga filtar bör också göra susen.

https://preview.redd.it/a6m6o39rm9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=af230003c6908981c31bbb225abe4e48dceb872a
· Steg 5. Porslinsskåp i en eller två delar? Ditt porslinsskåp kan bestå av en hel möbel, eller så kan det ha två delar - en övre del där porslinet visas på glashyllor skyddade av glasdörrar, och en nedre del med lådor som erbjuder extra lagringsutrymme. Om ditt är ett porslinsskåp i två delar, kommer du bli glad att få veta att det blir mycket lättare att packa, skydda och transportera skåpet. Hur tar man isär ett porslinsskåp? Separera de två sektionerna med hjälp av någon annan, observera överdelens vikt och storlek. Använd arbetshandskar för ett bättre grepp.
· Steg 6. Packa in hela porslinsåpet med filtar. Nej, problemet i det här fallet är inte att ditt känsliga porslinsskåp kan bli kallt - snarare är den ömtåliga möbeln som du borde vara orolig för. Packa in möbeltäcken längs hela längden och bredden på din 1-delning eller skydda de två sektionerna individuellt med de tjocka filtarna för att göra porslinsskåpets flytt snabbare och säkrare. Använd tejp över filtarna för att hålla hela bunten så tät som möjligt.
· Steg 7. Porslinsskåp förpackning och dess tillvägagående. Det finns ett par viktiga saker att tänka på när du packar ett porslinsskåp för att flyttas till ett annat hem 1) Placera inte bubbelfplast eller tejp direkt över den fina ytan eller över glasdelarna i porslinsskåpet. Den ömtåliga träfinishen kan förstöras för evigt eller märken kan finnas kvar på glasdelarna i möblerna. 2) Om du av någon anledning inte har tagit bort och packat glasdörrarna separat måste du skydda dem med utskurna bitar av tjock kartong. Placera kartongarken över glasdörrarna och sätt dem på plats med tejp eller trådgarn.
· Steg 8. Fäst benen på ditt skåp. De delar av porslinsskåpet som är mest mottagliga för skador är benen. Packa dem med tjocka filtar eller flera lager med bubbelpapper och använd massor av tejp för att säkra dem. Om du äger ett antikt porslinsskåp är benen förmodligen starkt fästa vilket gör dem ännu mer känsliga än de flesta av möblerna som finns i ditt hem.

https://preview.redd.it/8ca92eesm9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=8f55ad413892d5e0dc7d99450e9a5bdee9f8bd4c
· Steg 9. Rulla ut dina möbler ur ditt hem. De två sista stegen för att flytta ett porslinsskåp har en stor potential att skada den finaste möbeln du antagligen äger. För att undvika olyckor och personskador av alla typer bör du och dina hjälpare först veta hur man lyfter ett porslinsskåp (använd rätt lyfttekniker) och sedan hur man använder rätt rörlig utrustning för att rulla möbeln säkert ut ur hemmet. En bagagevagn är ditt bästa alternativ för att flytta ditt tunga porslinsskåp snabbt och säkert – se bara till att möblerna är ordentligt säkrade och mobiliserade på vagnen med hjälp av rep eller remmar innan du och dina vänner flyttar det till flyttbilen. (Vad gör du om dina möbler inte passar genom dörren?)
· Steg 10. Hur lastar du ett porslinsskåp i flyttbilen? Om du har valt att inte använda en professionell flyttfirma för att ta hand om ditt porslinsskåp åt dig, måste du ha hyrt en flyttbil från ett lastbilsföretag. Om så är fallet, måste du rulla upp den säkrade möbeln på baksidan av fordonet genom att dra upp det vagnen med möbeln längs den vanliga lastningsrampen för den hyrda skåpbilen. Om du bestämmer dig för att låna en väns pickup för att få jobbet gjort, se till att den är utrustad med en sådan lastningsmekanism. Hur som helst, när skåpet väl är inne i bilen, bind det medföljande porslinsskåpet till fordonets sida för att förhindra någon form av rörelser längs vägen.
Kom ihåg att ett porslinsskåp är en mycket utsatt möbel som kan vara en av de mest omhuldade ägodelarna i ditt hem. Om du känner att uppgiften att packa upp porslinet, plus att packa och flytta porslinsskåpet är mer än du kan hantera (du är ju inte en professionell flyttare), var förnuftig och kontakta topprankade möbelflyttare du kan lita på och begära prisuppskattningar för att veta var du står.
submitted by Fintrent to u/Fintrent [link] [comments]


2020.01.20 18:33 Lampan_ Hjälp att hitta en film

Halloj!
Har försökt hitta en film jag minns att jag såg lite av när jag var liten (typ 2006 kanske). Det jag tror mig minnas från filmen är att den slutar med en trafikolycka där en äldre man ställer sig framför en lastbil för att rädda några som annars kommer bli överkörda.
Något annat jag får upp i huvudet är en scen när en svart man ska skicka pengar till någon i ett annat land med Western Union.
Jättelite att gå på men jag hoppas nån kan hjälpa mig!
submitted by Lampan_ to sweden [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.09.13 15:42 TaoQingHsu ( Kapitel 4 ) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Qing-dynastiets officiella heminredning, Taipei National Palace Museum, Taiwan

Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 4: Förstå godheten och ondskan på samma gång
Buddhaen sade: "För känsliga varelser finns tio saker som godhet och tio saker som onda. Vad är de tio sakerna? Tre gäller kroppen, fyra till munnen och tre till sinnet. Att döda, stjäla och onda könet gäller kroppen. Två tungor, illvilligt tal, lögn och frivolöst tal avser till mun. Avund, hat och infatuering avser sinnet. Sådana tio saker heter som tio onda gärningar när de inte följer den heliga vägen. Om sådana onda stoppas, kallas de som tio dygdiga gärningar. "
Som en människa med den fysiska och mentala kroppen kan vi göra det onda, och vi kan göra det bra.Oavsett det onda eller bra, kan vi välja vad vi vill göra. Det vi har valt är den grundläggande orsaken till att påverka resultatet av vårt liv.
Den osynliga Anden med högre visdom och dygd kallas den ljusa Anden, som verkligen finns i vårt dagliga liv, att vara bredvid eller bakom var och en, för att registrera den goda gärningen eller onda gärningen av var och en. Oavsett om vi är en kung eller en tiggare, är den ljusa andan alltid där med oss.
Tyvärr tror de flesta inte sådan sak, och några av dem ignorantly gör den onda sak utan skam. Jag berättar för dig en historia. Jag är djupt rörd av denna historia när jag har lärt Buddha i mer än tre år.
Det finns en Bhikkhu som flyttar med skrifterna utmed poolen i lotus i skogen. Han luktar doften av lotus, känns glad och gillar det väldigt mycket. Lotuspoolen Spirit säger till honom, "Varför överger du stolen med ren Zen under skogen, men stjäl doften av min lotus? All störning uppstår på grund av att aromen sätts fast. "
ser Bhikkhu en man som går in i lotusbassängen, väljer många lotusar och lämnar lotusbassängen efter att ha tramplat den. Lotuspoolen Anden håller tyst utan att prata.
Den Bhikkhu säger:”Den här personen har förstört din pool av lotus och tar dina blommor. Du säger ingenting. Jag går bara längs bassängen och skäller dig för att säga att jag stjäl din doft. "
Lotuspoolen Anden säger, "Den onda människan i världen är ofta i syndens smutsiga sönderfall, utan ren och utan hjärna. Jag pratar inte med honom. Du är en bra person med övningen av Zen. Men du har brutit din goda sak på grund av att du kopplar aromen. Det är därför jag skäller dig. Som en svart-smutsig sak på en ren vit tyg, så skulle folk se det. Evig person är sådan som svart bläck strös på svarta kläder, människor kan inte se det och vem skulle fråga det? "
Denna historia ger oss råd om att det är en bra sak och tur att någon skulle påminna oss om vår brist. Bara när någon bryr sig om oss, skulle det spendera sin tid och energi för att kritisera oss.
Det finns många människor som är ateister. Trots att de är ateister, betyder det inte att de skulle göra det onda. Tyvärr har några av de ateisterna gjort de onda sakerna, men de tror inte att de gör de onda sakerna, som att mobba andra. Skulle den ljusa Anden berätta för dem att de inte gör de onda sakerna? Som vi vet från den ovannämnda berättelsen, skulle det inte. Men jag berättar en hemlighet. På många sätt, såsom buddhismen, har den ljuga Ande lärt människor att inte göra de onda sakerna. Tyvärr tror vissa människor fortfarande inte på det.
Det står ett ordstäv: "Sätt ner slaktkniven och stå på marken för att bli Buddha." Det är att råda människor att inte göra döden och inte samla den onda karmaen. När du sätter ner tanken på att döda, skulle sinnet omvandlas till att vara hjärtat av Buddha omedelbart.
Jag berättar en historia om att stjäla. Denna berättelse imponerade på mig och rörde mig mycket.
Det fanns en buddhist munk som var mycket fattig och bodde i ett litet tempel på ett berg. Vid midnatt en dag slog en tjuv in i det här templet, tittade runt överallt och kunde inte hitta något värde. Slutligen var han tvungen att stela kläderna från den buddhistiska munken och tänkte sälja den för att få lite pengar. När han var beredd att gå ut, sprang han in i den buddhistiska munken.
Den buddhistiska munken hade sett sina kläder i tjuvens hand. Den buddhistiska munken visste att den här personen var en tjuv, och han kunde bli en tjuv på grund av vissa svårigheter i livet. Så han skällde inte honom. Tvärtom berättade han tyven att han var villig att ge kläderna till honom och berättade för honom att han inte stjäl hans kläder eftersom kläderna gavs av den buddhistiska munken.
Tyven var väldigt rörd och kände sig skam. Den buddhistiska munken tittade på tjuvens rygg att lämna. Sedan såg den buddhistiska munken på fullmånen och sa: "Jag hoppades verkligen ge den rena månet till honom samtidigt."
Efter några månader kom tjuven till templet och knäböjde framför buddhistmonkens ansikte, för att ångra sig sitt fel, be om att förlåtas av den buddhistiska munken och be om att den buddhistiska munken rekryterar honom som en lärjunge. Den buddhistiska munken hade känt sin uppriktighet och till sist accepterade sin ånger och gick med på att acceptera honom som sin lärjunge.
Ond könsbestämning är involverad i otukt, ovanliga sexuella handlingar, sexuella trakasserier, sexuella övergrepp och sexuellt våld. Att utvidga meningen med ondskan sex inbegriper homosexuell kärlek och det sexuella förhållandet utanför mannen och hustrun.
Homosexuell kärlek har redan funnits sedan antiken. I den kinesiska artikeln på antiken har det någonsin nämnts. I den moderna tiden är homosexuell kärlek alltid det kontroversiella sociala problemet. Enligt min kunskap från Buddhas skrifter, accepterar Buddha inte den homosexuella kärleken. Oavsett vi är den homosexuella kärleken eller inte, som inte hänger i kärleken och önskan är den rätta saken.
I buddhismens synpunkter, efter att ha dött att göra det onda könet, är retributionen av att göra det onda könet i djurvägen, till exempel att vara fågeln, grisen, kamel eller åsnan, inte på människans väg. Det betyder att djuren är dumma och okunniga, och de skulle få sällsynt chans att höra Buddhas lärdom.
"Två tungor" betyder att någon initierar något med avsikt för att alienera och förstöra harmoniseringsförhållandet mellan två personer eller en grupp av den onda anmärkningen och därigenom orsakar den misstänksamma mot varandra eller gruppens un-fred.
Det finns "skadligt tal" i vårt dagliga liv, som att mobba andra med ord eller att förbanna människor, vilket vi kan hitta det i Internet-samhället eller i svaret på nyheterna eller artiklarna på Internet. Vi kan också hitta något skadligt tal i tidningen eller i något inlägg på Youtube , som ligger i en särskild position, särskilt i politiskt medvetande eller politiskt syfte. I landets yttrandefrihet tolereras något skadligt tal, även om det inte är som skadligt tal.
Varför människor har det onda talet? Om vi ​​tänker på det djupt, kan vi konstatera att de som har det onda talet är den okunniga personen och självrädtan i åtanke. Faktum är att de är ynkliga och dumma. Men har vi funderat på hur vi hjälper dem att inte göra en sådan dum sak? Vet du? Några av dem är i hög utbildning och position och deras onda tal är mycket "elegant" och verkar mycket "rimligt". Vad en ynklig är att många människor som är i hög utbildning och position också övertalas av det onda talet . Denna typ av skada och katastrof till hela världen är mer än den personliga mobbningen.
Du vet att ondskan skulle återvända till evildoarna.
I kapitel 7 i detta skrifter sade Buddha: "Någon hörde att jag lydde Dao och sätta den stora välviljan i praktiken för att skälla Buddha. Buddhaen håller tystnad, svarar inte på honom, medan bestraffningen slutade och frågar: Om du tar en gåva till någon, som inte accepterar den, återgår gåvan till dig? "En lärjunge svarar:" Det skulle . "Buddhaen sa:" Idag skäller du mig, jag accepterar inte det. Du har katastrofer av dig själv för att låta dem återvända till dig! Såsom ett eko svarar på ett ljud följer en skugga en form, det kan slutligen inte undvikas och avgår. Var försiktig så att du inte gör ont. "
Du vet, vilken förvåning jag är att de som säger en lögn har högre utbildning och ställning, och deras motiv är att skydda sin egen personliga fördel i livet och i sin position. Ibland kan vi upptäcka att dessa personer som berättar en lögn inte skiljer sig från de fattiga som säger en lögn. Och vi har också funnit att dessa personer brukar falla ner dåligt från toppen av sitt goda liv och en bra karriär.
Enligt forskningen för den globala ledarens karaktär från den antika tiden till den moderna tiden är ärligheten av en bra ledare ärlig och inte att berätta en lögn. I Business kan vi konstatera att kvaliteten på miljardären chefen eller ledaren är ärlighet. Om de vågar lura kunden eller konsumenten, hur kan det vara möjligt för dem att vara miljarder? Så tänkandet och vår attityd skulle bestämma om vi är rika eller fattiga.
Vad betyder det frivolösa talet? För det mesta betyder det att någon talar om något utan att använda sin hjärna och innehållet i talat är ingen fördel för människors liv. Dessutom betyder det också att någon använder de ljuva orden eller retoriken för att lura eller locka människor för att uppnå sitt personliga syfte eller fördel.
Du vet att de flesta skulle möta det frivolösa talet minst en gång i hela livet. De lyckliga människorna skulle gå utan skada. Men många människor kan skadas i fysisk eller mental kropp, eller den förlorade i rikedom.
Då kanske vi har en fråga. Varför dessa människor vill göra det frivolösa talet? Det är också relaterat till följande tre onda gärningar och det giriga sinnet. Om människor beror på sinne av avundsjuka eller ha tred, kan de använda det frivolösa talet för att förstöra motparten. Om människor beror på sinnet av oförmåga eller giriga, kan de använda det frivolösa talet för att uppnå sitt personliga syfte eller fördel.
Nu, för att tänka på det, är vi de människor som gör det frivolösa talet eller de människor som skadas av det frivolösa talet? Du vet, oavsett vilken vi är, det är ynkligt. Men om vi är de människor som skadas av det frivolösa talet, låt oss vara starka i hjärtat nu, och förlåta de ynkliga människor som möjligt som möjligt.
Som nämnts skulle sinnet av avundsjuka, hat och förälskelse skada folket. Och till sist skulle katastrofen återvända till sig själv. Om sinne av avund är berättelsen om Snow White imponerad av mig.
Om sådana tio ondskan stoppas, kallas de som tio dygdiga gärningar. I buddhismen skulle de tio onda göra de onda karma och gå till helvetets väg, hungrig spöke och djur efter att ha dött. Att sluta göra de tio onda skulle samla den goda karma och gå till himlen efter att ha dött. Som vi vet finns det retribution i nuvarande liv. Självklart finns det gott återbetalning i nuvarande liv om vi samlar in den goda karmaen. English: (Chapter 4) A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-4-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.04.23 19:11 gothrian Ett konservativt argument för abort

Med den avancerade teknologin som vi har utvecklat så har abortfrågan tagits upp på nytt.
Och jag ser konservativa argument för att göra ändringar inom abort från SD, det finns även vissa som vill avskaffa abort utifrån ett konservativt perspektiv.
Argumenten baseras på att liv är heligt och har suveränitet och det argumenteras att liv börjar vid befruktning.
Och att det är från en moralisk ståndpunkt fel att ta ifrån potentialen som det livet innebär.
”Alla ska ha chansen för att skapa sig själv”
Från ett konservativt perspektiv på en nationell och ekonomisk nivå så uppmuntras även att människor får många barn, detta är för att välfärden och samhället är uppbyggt utav ett system som kräver att det är en konstant ökad tillväxt i befolkningen.
Detta sägs aldrig, men det är underliggande i retoriken om man är en konservativ tänkare.
Sen vet vi alla vad religion anser om abort.. tydligen.
Jag vill bryta tystnaden här från den konservativa sidan som är för abort.
Jag vill bemöta dessa argument på just ett konservativt sätt.
Jag tänker börja med en hård sanning: Liv har ett begränsat värde. Och liv måste ha ett begränsat värde för att det ska vara meningsfullt.
Vad innebär det? Vad betyder det?
Vi dör. Det är så enkelt att vi har ett tak, en gräns för hur länge vi kommer att leva.
Det vi gör när vi diskuterar abort är ifall vi har ett golv, ifall vi har en rot, en början. Och vart den börjar.
Om vi skulle hitta ett nyligen befruktat ägg på mars. Så skulle vi ha hittat liv i rymden, det skulle vara stora nyheter. Så det är sant att vid befruktning så är det liv.
Men så är även om vi skulle hitta en spermie på mars. Betyder det att liv startar i pungen?
Vi kan gå hur långt du vill gå med det argumentet: det var moraliskt rätt att din farfars far inte tog den där runken för 200 år sedan, utan sparade säden för sin fru, som eventuellt ledde till att du sitter och läser det här.
Så är det omoraliskt med abort? Att släcka liv? Jag tänker på riktigt citera bibeln här för ett ”för-abort” argument: Matthew 12:11-12
”If any of you has a sheep and it falls into a pit on the Sabbath, will you not take hold of it and lift it out?” ”How much more valuable is a person than a sheep! Therefore it is lawful to do good on the Sabbath.”
Nu den här versen har mer djup från ett psykologiskt och psykoanalytiskt perspektiv än vad som faktiskt behövs.
För du kan, om du väljer att göra en moralisk tolkning utav det här säga att Liv är så värdefullt att du har tillåtelse att trotsa guds vilja, så länge du känner till guds vilja och gör det försiktigt och respektfullt.
Som en läkare, exempelvis. Som räddar liv som annars skulle ha gått förlorade.
Men detsamma gäller motsatsen: Du får trotsa guds vilja, så länge du känner till den och gör det försiktigt och respektfullt.
Det var därför man hade ceremonier när man exempelvis slaktade djur, för liv är heligt.
Jag tog just ett citat från bibeln just för att det är grunden till vår västerländska civilisation, vart vi får våra värderingar ifrån, tänkandet där saker inte är svart eller vitt, utan det finns nyanser, det finns spelrum om man är vis, respektfull och ödmjuk.
Är det att göra gott, att göra abort? Det är individuellt.
Om du trampar på en myra. Är du ond då? Vad sägs om du ser en myra på andra sidan vägen och du väljer att gå över gatan enbart för att du ska trampa på den?
Precis.
Frågor man ställer sig om man funderar på att göra en abort är: ”Kan jag se till att det här barnet får ett bättre liv än mig?” ”Är jag redo att åta mig det här ansvaret av ett annat liv?”
Vem är du att diktera vad som är bra för barnet, om inte ens modern anser att det är bra för barnet att leva?
Kom på 10 saker som är värre än att dö. Saker eller situationer där du hellre dör istället för att uppleva det.
Det gick ganska snabbt, eller hur? Det finns många saker som är värre än att dö, och ändå så genomlider människor det dagligen. Av rädslan av döden. Men dem önskar att någon annan avslutar livet åt dem.
Skulle du vilja utsätta någon annan för dessa 10 saker som du just kommit på? Ett oönskat barn som har det ödet att den kommer växa upp i den misären?
Det är den spirituella sidan utav argumentet.
Men det räcker inte. Vi kan inte göra samhällsförändringar baserat på moral och spiritualitet, vi måste gå till naturen Darwinism och vara pragmatiska.
Förr så dödade vi barn efter de föddes om dem hade defekter. Varför gjorde vi det?
Dels på grund av spirituella argument, såsom dem ovan.
Men det är även så att bördor hämnar tillväxt i djurriket. Och vi är djur.
Vi dödar inte längre barn, och det är bra! Det är ett jävla mirakel att vi kan ta hand om fler, och även göra många av dem med defekter till produktiva människor med ett syfte!
Förstår du, hur stort det är att vi kan göra det?
Men det ÄR inte vishet och det är inte smart att ta på sig för många bördor, speciellt inte för många av andras bördor.
Både på ett individuellt plan, på en samhällsnivå eller på en nationell eller global nivå.
Vi lever inte i en utopi, våra resurser är inte obegränsade och det kan låta hårt och det kan låta kallt. Men om man anser att ens ofödda barn kommer ha ett sämre liv än sig själv. Om man anser att livet inte kommer ge barnet mening och mer onödigt lidande. För en mors lidande är ett barns lidande, och vise versa.
Så är det moraliskt och rätt med en Abort, både från den spirituella sida och även för samhället, som slipper bördan av barnet, och barnet slipper bördan av livet.
Att livet har ett begränsat värde är vad som ger det mening.
Värdera luft. Nu.
Luft har oändligt värde, och därför inget värde. Luft får bara ett värde för oss om det begränsas.
För vi vet att vi behöver luft för att leva, men ingen är villig att betala eller uppoffra någonting för det förrän det börjar ta slut.
Så vi behöver definiera värdet av livet. Och då måste vi värdera det utefter potentialen som livet ger.
Väldigt, väldigt försiktigt, väldigt ödmjukt och med den absolut största respekten för liv.
För liv är heligt.
Argumentet av att alla har rätt till liv. Är att göra det obegränsat, och gör det till att det inte har något värde och utan syfte eller mening.
Morgondagen är inte garanterad. Morgondagen är inte ett löfte som vi alltid kan hålla. Det är den andra hårda sanningen.
Potentialen för liv har ökat. Vi dödar inte nyfödda barn längre med defekter.
Men potentialen för ett meningsfullt liv ska alltid gå före värdet av liv. Även om det går hand i hand. Så är det i den ordningen som leder till välfärd, välmående och utveckling i vårat samhälle.
submitted by gothrian to svenskpolitik [link] [comments]


2018.11.04 22:34 bfrex Skolan (skräcknovell)

Det finns en typ av historier alla barn känner till. De finns i tummade tonårsböcker i skolbilblioteket och i amerikanska b-filmer. De ser alltid likadana ut.
Några ungdomar går till ett stort övergivet hus mitt i natten för att sova över och för att skrämma upp sig själva. Månen lyser starkt och ja.. ni kan resten. En varulv, en våldsam mördare med en krok istället för en arm eller en aggressiv gast skrämmer iväg ungdomarna, dödar dem eller sårar dem på något annat vis.
Paradoxalt nog är det just historier som dessa som får barn, kanske främst pojkar, att göra liknande dumheter. Så var det i alla fall för mig. Men jag skulle aldrig hitta något övergivet hus, någon fullmåne eller blodtörstig mördare. För mig skulle det bli något annorlunda. Kallare. Mörkare.
Jag hade precis fyllt 14, höstluften hade dragit in över staden. Det var en härlig frisk luft, som sprider lukten av kastanj och fallna löv. Just den här dagen var klar, andetagen bildade tunna ismoln i luften. För varmt för vinterjacka, för kallt för vanlig tröja.
När jag, Johan och Jonathan gav oss ut för att “utforska”, som vi kallade det, den eftermiddagen... Då visste jag inte att denna dagen. Just denna eftermiddagen, skulle jag tänka på varje dag resten av mitt liv. Jag skulle vakna upp otaliga nätter med ett skrik i halsen, med svettpärlor i pannan. Jag skulle försöka glömma.
Jag minns hur marken var kall under mina fötter, trots dubbla sockar. Nedförsbacken mot “Pissen” var blöt och hal, speciellt med mina slitna gamla gympaskor.
Pissen, det var smeknamnet på det långsmala röda tegelhus som låg längst ner vid slutet av en smal grusväg ungefär 10 minuters gångväg från bensinmacken i utkanten av byn. Namnet Pissen kom från PIS - en förkortning för Pappersinsamling och soprum, en gång i tiden en mötesplats för medvetna familjer som ville bidra till en bättre framtid genom att återvinna sitt skräp. Nu var den omgiven av höga buskar, och vägen ner till den blev smalare för varje år allt eftersom skogen kröp allt närmare.
Men det var inte Pissen som var vårt mål. Det var inte därför jag hade packat ficklampan och extra batterier. Det var inte därför Jonathan började säga “äh, hörni, vi skiter i det här nu va?”
Det var inte därför mina andetag blev kortare och min mage kröp ihop sig allt mer.
Bakom Pissen ledde grusvägen fram till en 25 meter hög bergvägg, en stor grå barriär som sträckte sig uppåt mot en tallskog längst upp där skogen fortsatte vidare. Att det fanns en ingång i bergväggen var inget nytt - det som var nytt var att denna ingång nu var tillgänglig. Vi visste inte varför ståldörren i det massiva berget fanns där, och jag har efteråt ägnat många timmar åt att bläddra igenom statliga och kommunala arkiv i sökandet efter en förklaring. Jag har googlat hundratals gånger, suttit i telefonköer och fått prata med aningslösa handläggare. Aldrig lyckats ta reda vad det var för dörr, eller vad det var jag såg där inne. Och jag har aldrig gått tillbaka dit.
Men nu var dörren där. Mörkgrön och tung. De stora nässlor som hade blockerat dörren så länge jag kunnat minnas hade tidigare under sommaren rensats bort av en mindre gräsbrand. Nästan omedelbart hade vi börjat prata om att gå in. Och ja, det var något alla ville. Vi skulle bli åtminstone 10 stycken som skulle utforska världen bortom dörren, vi skulle göra en heldag av det helt enkelt. Men veckan innan äventyret började återbuden trilla in, en efter en kom mina vänner på undanflykter, ångrade sig eller bara slutade svara när man ringde. Nu var det bara jag, Johan och Jonathan kvar.
När jag la handen på dörrhandtaget hade jag nästan hoppats att den skulle vara låst. Men den gick upp utan problem. Dörren var tyst, inget gnissel hördes. Men dess tyngd och skrapet mot gräset som sakta börjat växa fram igen fick det att låta som om dörren, ja själva öppningen i berget, suckade.
Lukten av kall, blöt sten och instängd luft slog mig rakt i ansiktet. Jag minns fortfarande hur det stack i näsborrarna av något metalliskt. Mörkret där inne var kompakt, och det enda ljuset kom från dörröppningen. Det enda jag kunde se på det kala betonggolvet var enstaka papper, en tidning, råttspillning och…
Mitt hjärta stannade till. När min blick träffade föremålet såg jag bara två kolsvarta små ögon som stirrade på mig. Min kropp visste inte om den ville fly eller slåss, och jag kunde bara stå still. Efter några sekunder lugnade sig mina nerver, och jag såg att det inte var något levande som låg där på golvet. Det var inget som någonsin levt heller. Det var en brun lurvig nallebjörn, stor som en handske ungefär. Den låg på sidan som om någon kastat eller tappat den. Och nu stirrade de svarta knappnålsögonen på mig. Munnen, ett stycke rödrosa tyg hade ett lätt leende, som om den ville mig väl. Eller kanske den hånlog.
Fortfarande lite skakig tog jag ett par steg in genom dörren, nu såg jag tydligt att det bara var en vanlig nallebjörn, lite gammalmodig men inget anmärkningsvärt. Men jag vägrade gå nära den, jag ville inte titta på den eller röra den. Något djupt i mig skrek att det inte var naturligt, att jag måste vända. Men jag fortsatte.
Jag hörde mina båda kompanjoners rädda andetag bakom mig när jag tände ficklampan. Rummet vi nu stod i var ungefär 20 kvadratmeter stort, på väggen satt ett stort proppskåp med upptejpade tabeller på, med rutor ifyllda med nu oläsligt blyerts. Ett mindre bord med ett par stolar stod i ett hörn. Luften var kall och fuktig.
Längst ner i rummet öppnade sig en av väggarna ner mot en längre gång med tjocka rör i taket, med kala väggar och utan dörrar. Jag ville nog egentligen vända om där och då. Samtidigt var omöjligt att motstå. Jag kände mig som en upptäcktsresande som modigt utforskade länder där ingen varit. Jag tänkte att det var tomt sen länge och att det inte fanns något att vara rädd för. Senare skulle jag få veta att bara en av de två sakerna var sann…
Efter att chocken lagt sig och paniken runnit undan blev jag allt mer självsäker, tanken om att detta var en bortglömd, orörd plats började infinna sig. Vi tände våra ficklampor och började utforska tunnlarna. Jag började känna en spänning, tanken om att vara upptäcksresande var tillbaka. Det var smutsigt i tunnlarna, där fanns fukt och råttspillning, fläckar av olika storlekar och karaktär. Väggarna var kala bortsett från något enstaka plakat om att “obehöriga äga ej tillträde” eller “skyddsutrustning måste användas”.
Lukterna, eller rättare sagt odörerna, skiftade. Oftast blött och stenigt, ibland mer oljig. Hela tiden infann sig ett tungt mörker och en dov tystnad - det enda jag kunde höra var mina utforskande vänner någonstans långt borta - vi hade sen en stund tillbaka kommit ifrån varandra men sagt att vi skulle ses utanför.
Med ett ryck vände jag på nacken, reflexmässigt. Jag hade stått och betraktat en gammal kalender på väggen när jag blev alldeles säker på att hade sett något slags litet ljus flimra till långt bort på min vänstra sida. Men nej, det kunde ju knappast stämma. Eller hade min ficklampas ljusstråle reflekterat sig mot något i glas eller metall där inne? Jag tog några steg mot det utrymme där jag hade sett ljusfläcken. Mitt motiv var att försäkra mig om att ingenting var konstigt, att det finns en naturlig förklaring. Något dumdristigt hjältemod var det verkligen inte frågan om. Men precis när rummet skulle komma i min ficklampas ljus slocknade min den med ett flämtande, blinkande ljus.
Jag har aldrig upplevt ett sådant svart mörker. Det var så tungt och kompakt att jag tappade uppfattningen om min kropp och var jag befann mig. Jag tog sakta av mig ryggsäcken och kände mig fram till dragkedjan, för att leta fram de reservbatterier jag packat ner tidigare den dagen. Då bländades jag av ett ljus - och skrämdes av ett plötsligt ljud. Ett ganska högt, kallt elektroniskt KLICK hade spridit sig i rummet, och samtidigt hade starka lampor i taket tänts. Jag drog min arm över ögonen för att mildra det bländande vitblåa ljuset, mitt hjärta slog som en hammare i bröstet. Både det höga klicket och ljuset hade skrämt skiten ur mig.
Jag lyssnade noga. Ingenting hördes. Ingen Johan, ingen Jonathan. Inga fler ljud förutom surrandet av ljusrören ovanför mig. Sakta, sakta förde jag bort min darrande hand från ögonen.
Sen såg jag det. Det jag än idag ibland ser i mina drömmar och när jag sluter ögonen.
Bänkar. Där var bänkar.
Ungefär 25 stycken uppradade, vända framåt. Modellerna liknade de jag själv hade haft i mellanstadiet, med lock och en liten sänka där man kunde lägga penna och suddgummi, men de här bänkarna var ändå annorlunda. De såg gamla ut. Välanvända och mörka i träet. Längst framme i rummet fanns en scen, en upphöjd del av rummet där en kateder och en gammal tramporgel stod.
Jag kunde inget annat göra än att stå helt stilla. Min kropp var som fastfrusen och mina ögon vandrade över rummet. Det var något som var annorlunda här, jämfört med resten av tunnlarna. Något som fick mitt hjärta att slå ännu hårdare. Golvet var rent. Det var inte bara fritt från bråte, råttskit, våta fläckar och gamla tidningar som jag sett överallt annars i tunnlarna.
Det var verkligen rent. Riktigt rent. Det var inte ens dammigt eller blött. Inte heller scenen där katedern och orgeln stod var smutsig eller dammig. Allt var... prydligt.
Jag blickade ut över rummet. På väggen hängde en lång rad jackor. De var främst regnjackor, men också tjockare varmare jackor med luvor och dragkedjor. Men färgerna var inte klara starka färger så där som barns ytterkläder brukar vara. De var matta, trötta. Som om de en gång varit färgglada men blivit mörka och dova av år av användning och hundratals tvättar. Med livrädd blick och nästan tåriga ögon såg jag hur det över varje krok satt en skylt.
Stig. Britt. Eva-Lena. Kjell.
Med spretiga bokstäver ritade av färgkritor hade varje krok sitt eget namn, varje jacka hade en krok.
Anna. Leif. Birgitta. Gunnar.
Livrädd och stel i kroppen lät jag blicken glida över bänkraderna, till den andra sidan av rummet. Då frös jag på nytt till is.
Uppsatt med knappnålar satt på väggen teckningar. Hundratals. Men det var inte dess antal som fick mitt blod att stelna. Det var motiven.
Svarta spretiga streckfigurer målade med krita. Hårt, som om någon pressat kritan mot pappret. Röda streck som liknade blod. Jättelika varelser med ljusröda ögon och höjda armar. Streckfigurer som blev jagade, som förlorade sina armar, sina huvuden. Skrek. Trots den enkla barnsliga stilen kunde jag nästan höra hur teckningarna skrek ut smärta och rädsla.
Alla tecknarna såg annorlunda ut men temat var detsamma på alla. Blod. Rädsla. Obeskrivlig skräck utsöndrades från teckningarna. I en kort sekund kunde jag svära att vissa av streckfigurernas ögon började komma till liv, att de tittade på mig med bedjande blickar. Som om det fanns något bakom väggen…
Så hörde jag plötsligt ett högt gnisslande ljud. Det kändes som om ljudet var en vass nagel som rispade mig längs ryggraden. Mina ögon sökte efter ljudets källa…
Fram tills det ögonblicket hade jag kanske kunnat förklara allting. Ett gammalt skyddsrum, en filminspelning. Något hemligt rollspelssällskap. Men det jag såg just då omkullkastade alla “naturliga förklaringar”. Ett vitt streck uppenbarade sig på svarta tavlan – det var det ljudet jag hörde. Som en spik mot tavlan.
Ett nytt streck. De två strecken möttes längst ner och formade ett V. Ett streck till. Ett till. För varje streck gick “skrivandet” fortare och blev mer och mer aggressivt, stressat.
Till sist formade strecken ett ord. “VÄND!”
Jag hade knappt hunnit reflektera över vad jag såg förrän mörkret la sig över rummet igen. Lysrören hade slutat surra. Men nu var det något annat som hördes. Steg. Steg av flera lätta fötter, det lät som de sprang framåt i tunnlarna. Ljudet kom allt närmare. Det ekade i rummet , och plötsligt kändes det som att stegen var precis bredvid mig, bara några decimeter bort. Jag backade stapplande mot öppningen igen. Ett skratt hördes långt bort, det lät som en ung flickas röst. Men det lät också mörkt, förvridet. Jag vände mig om och började springa. Jag struntade i ficklampan och batterierna.
Jag hörde ingenting förutom mitt hjärta slå i öronen, dunk dunk dunk.
Långt borta såg jag ljuset från dörren komma närmare och närmare. Samtidigt såg jag ett avlägset ljus i ögonvrån, komma någonstans långt bakom mig. Fler skratt, förvridna och galna. Dunk dunk dunk.
Som en galning rusade jag ut genom dörren med andan i halsen. Luften där ute var frisk, och ett lätt regn hade börjat falla. Jonathan och Johan satt på varsin sten i gräset och tittade förvånat på mig. Jonathan skrattade till.
Johan frågade mig vad jag sprang för, och jag kom då på att dörren fortfarande stod öppen. Trots att min kropp var helt matt av rädsla. panik och trötthet ställde jag mig raklång och gick mot dörren. I samma ögonblick som jag la handen på handtaget hörde jag det.
Långt borta, ekandes mellan de kala betongväggarna. De klara tonerna av en tramporgel, spelandes en monotom, klagande melodi.
Jag tittade på Johan och Jonathan som tittade på mig med livrädda och bekräftande blickar. De hörde det också. Dörren gick igen med en dov duns. Ljudet av orgeln tystnade.
submitted by bfrex to sweden [link] [comments]


2018.08.22 20:16 Lulle Jag såg en man i skogen

Skrev nyss denna och hittar inte riktigt ett bra ställe att lägga upp den på så jag tänkte att sweddit kanske kan ge mig lite konstruktiv kritik.
Ljudet av dragkedjan skar som en rostig såg igenom det tjocka töcken av natt som vilade över tältet. Försiktigt, för att inte väcka någon som kanske fortfarande sov efter min lilla dragkejdje-konsert, kravlade jag mig ur öppningen och reste på mig. Ryggen värkte lite smått och bakfyllan dunkade i huvudet.
Hela den här campingresan hade kommit väldigt plötsligt. Semestern var nästan över och några polare och jag hade inte lust att sitta inne och låta sommaren steka bort utanför fönstret. Så vi bestämde oss för att packa bilen med det nödvändigaste(ett tält, några liggunderlag och två plattor öl) och bege oss norrut. Vi antog att vi via Google Earth kunde hitta någon mysig liten sjö vi kunde campa vid någonstans i Norrlands djupa skogar.
Så här var jag nu, iklädd endast shorts i en skog i Norrland, med en blåsa fylld med öl. Det var mörkt, varken måne eller stjärnor klarade av att lysa igenom det tjocka molntäcket. Det kanske skulle ha varit bra att ta med sig ficklampan, jag hade inte lust att trampa fel och kissa i någon myrstack. Men det var för sent, jag hade inte lust att rota runt i tältet och väcka varenda kotte. Jag fick helt enkelt förlita mig på mina 4 andra sinnen. Den svaga glöden från den halvsläkta brasan fick agera fyrtorn.
Med försiktiga steg och händerna framför mig som en levande död tog jag mig fram till första bästa träd och ställde mig till rätta. Jag tog fram privatdelarna och började kissa. Jag rynkade förundrat på ögonbrynen i mörkret. Ljudet stämde inte. Det lät som om jag träffade något hårt. Inte en sten. Något ihåligt. Kanske en rutten trädgren? Så kom jag och tänka på tändaren jag förmodligen hade i bakfickan och kände efter, och där låg den. Utan att riktigt veta varför ville jag gärna veta vad det var som gav ifrån sig det där ljudet. Tändaren var gammal och gasen var nästan slut, men efter några försök samlades gnistorna till en ostadig låga. Den lyckades bara lysa upp omgivningen i tre sekunder. Tre sekunder jag aldrig kommer glömma.
En och en halv meter framför mig stod en man. Ljudet som var så underligt uppkom när mitt kiss träffade mannens vänsterfot. Bar hy. Iklädd endast åratal av smuts och ovanligt mycket kroppsbehåring stirrade han rakt på den öppna lågan. Hans ansiktsuttryck speglade inget annat än fasa. Som om han aldrig sett något liknande, och att lågan som brann i min slutna hand var något fasansfullt och livsfarligt. Plötsligt började han öppna munnen. Han munhåla var svart och tänderna såg ut att vara små och alldeles för många. Han fortsatte mekaniskt att öppna munnen. När det såg ut som att det inte gick att öppna munnen mer hördes ett högt knak, och käken veks neråt medans två vita benpipor sakta blev synliga. Huden över kinderna som hade varit nära bristningsgränsen brast med ett lätt fuktigt ljud. Som att riva sönder blöt kartong. Men det värsta av allt var ögonen. Svarta. Jag menar inte irisen. Utan hela ögat var kolsvart. Och medans jag stod där och stirrade in i hans kolsvarta ögon var det som att mörkret från hans ögon bredde ut sig. Som om man skulle droppa svart vattenfärg på ett blött papper. Min blick slet sig bort från mörkret, och märkte att mina tre sekunders ljus var borta.
Mörket var kompakt. Jag hörde inget annat än mitt eget dunkande hjärta. Och hans andetag. Jag var paralyserad av skräck och det enda jag ville var att kunna se igen. Men mina förtvivlade försök att få igång tändaren var fruktlösa. När jag hörde varelsen ta ett steg, så brast det för mig och paralysen släppte. Jag använde elden som fyrtorn och började springa för livet medans jag skrek för fulla lungor på mina sovande kamrater i tältet. Jag sprang fram till de ytterst svaga konturerna av tältet och kastade mig in i öppningen. Alla vaknade förvånansvärt snabbt och en ficklampa togs fram. Jag var snabbt ute, styrkt av mina vänners närvaro och lyste runt i campet. Ingenting där. Det enda som skvallrade om han närvaro var snabba steg och knakande grenar längre in i skogen, men när de andra var ute och undrade argt vad fan det var som hade flugit i mig och varför jag väckte dom, låg skogen åter knäpptyst. Jag kunde inte förmå mig att tala sanning och drog ihop en lögn om vildsvin. Jag hörde på min egen röst hur falskt det lät och mina vänner såg skeptiska ut. Men alla var för trötta för att bli riktigt arga och gick snabbt till sömns. Det dröjde länge innan jag fick någon sömn den natten.
submitted by Lulle to sweden [link] [comments]


2016.06.21 00:11 hikaren [seriöst] Jag har bevittnat något paranormalt och behöver tips och råd

Jag bor och har i hela mitt liv bott i Lappland. Är nog tekniskt sett den enda boende i Kvikkjokk. Finns säkert några fjällstugor här och där men jag är nog den enda som bor i sin stuga på heltid. Kvikkjokk är känt bland Kungsledens fjällvandrare som den etapp (för de som väljer att ta den rutten) med minst människomänniskoliv och mest natur. Har sett en hel del vrickade människor här ute faktiskt men det får jag ta till någon annan tråd.
Det jag hade tänkt att berätta är något som började för massa år sedan när jag träffade ett par och som på senare dagar tagit fart igen.
Första natten man spenderar i en stuga i ingenmansland resulterar alltid för alla i sömnlöshet. Men man lär sig nog mer än vad man tror efter den första natten. Det gjorde jag i alla fall. Den första morgonen tänker man såklart inte på hur erfarenheten har varit att sova själv i en stuga såhär är, men tänk tillbaka på det några år efter så kommer du förstå vad jag menar. Man insåg att det inte fanns några seriemördare eller psykopater som kikade in på en när man låg i sin fåtölj framför brasan. Om det var något som knakade eller knarrade så var det träd eller möss och inget annat. Man måste lära sig att förtränga bort skräckfilmstänket.
Det var en kväll som däremot var lite olik andra kvällar. Jag hade kommit tillbaka efter en dags vandring. Gjort mig hemmastadd och lagt mig i min fåtölj. Hade kanske legat framför brasan i 4-5 timmar och läst min bok. Det hade varit kväll ett bra tag nu och det var mogen tid för mörkret att börja krypa in. Det var då jag såg två svarta silhouetter ge ifrån sig skuggor från fönstret. Det var absolut människogestalter jag såg från skuggan. Detta gjorde mig faktiskt livrädd - var det rånare? Mördare? Psykopater? Det visade sig vara "fjällvandrare" som hamnat på fel spår och sedan hade det blivit så mörkt att de desperat försökt hitta en stuga och som tur var hittade de mig (jag bor inte mitt i center av Kvikkjokk).
De var väldigt artiga av sig. De erbjöd sig att bland annat städa upp disken i mitt kök för att jag bjudit in dem. De erbjöd sig att t om göra ordning mat från det jag hade i kylskåpet. "Kör på" tänkte jag. Vi lärde känna varandra väldigt bra över maten och ölen jag bjöd på i mitt vardagsrum strax därefter tog de emot välvilligt. Vi hade en väldigt mysig stund tillsammans den natten. Det visade sig att de var ett par som lärt känna varandra under studietiden. Han en fysikerstudent och hon en ingenjörsstudent (samma ämne), båda på avancerad nivå. De sade att de visste att det var något mellan dem när killen (som läste på Lund) var på studiebesök på hennes skola KTH och de börjat småbråka om skillnaden mellan fysikstudenter och ingenjörsfysikstudenter - vilken utbildning som var bsät. Lite avundsjuk måste jag medge att jag var. Det de två hade, var något jag bara upplevt en gång tidigare men hon jag upplevde det tillsammans med avled i en bergsolycka för några år sedan :(
Vi höll säkert på och prata och hade det jättetrevligt 4-5h framåt. När klockan slog 0300 somnade den siste.
Morgonen därpå var de borta. Det var som om de inte ens varit där till att börja med. Kläderna var hoppackade, fanns inga spår av ölflaskor eller tallrikar och inga fotsteg från jorden nedanför mitt fönster som jag är hundra på att de måste gått igenom när jag först såg de i form av skuggor. Värst av allt var egentligen disken. Jag minns till 110% att tjejen hade erbjudit sig och diska men morgonen efter var allting tillbakakastat till den oreda det till början var. Helt sjukt egentligen. Det enda fysiska jag hade kvar som minne från dem var ett hjärthalsband (ni vet som de har i romantiska hollywoodfilmer) som när man fäller upp så visas en bild av båda personerna i relationen. Deras ansikten var där klart och tydliga, bara att det var som om porträtten i halsbandet hade föråldrats 50-60 år. Bilden var inte alls lika klar som den var natten jag fick den. Väldigt märkligt.
Det här var något som jag grubblade över ändå tills något utöver det ordinära hände mig. (Det här är 7 år efter besöket). Jag skulle ut och vandra längs ett lokalt spår jag hjälpt sätta upp. Detta spår har jag i 10 år gått i nästan varje helg. Det finns alla möjliga varianter av det också. Korta, långa, man kan svänga av lite varsomhelst och hamna uppe på bergsplatåer eller vid sjöar och efter sitt tycke sätta upp tält där det behagar en. Den här gången hade jag tänkt att dra österut längsmed spåret så att jag tillslut skulle hamna vid en sjö för att där sätta upp tält och spendera natten, den sköna svenska augustinatten (myggnät medbringes!).
Jag kom dit, satte upp tältet, gjorde i ordning med stenar och trä för att starta en brasa. God mat hade jag med också, hade med en flintastek och lite potatissallad. Jag driftade iväg när jag låg där i strandkanten intill sjön och läste min bok 'Nightfall'. Det här är min typ av meditation och har varit det sen 10 år tillbaka när jag börjat vandra i skogen.
När det blev mörkt började allting som jag inte har någon förklaring för hända.. Jag slöt ihop boken. Gruppen hade slutits ifrån varandra. Den smala Altinol var död, antagligen efter hur uppsluken han varit i sitt arbete vid det astronomiska institutet efter deras upptäckt om solförmörkelsen. Journalisten Thermon hade återfunnit Sheenai som han hade känslor för. Sheenai hade gått med i en brandmansstyrka vars uppgift var att släcka alla bränder och stoppa brandstartare. Detta var en form av miniregeringen som hade skapats efter den stora solförmörkelsen som hände vart annat millenium i deras solsystem med fem solar.
Brasan slocknade ut trots att den hade 1,5h-2h kvar att brinna. Vildlivet som jag var ovetandes om (fast som ej var ömsesidigt) blev jag plötsligt vetandes om då ett rådjur från ingenstans kom springandes ur busken 3 meter åt höger om mig, den sprang som om något jagade den för den var inte alls rädd för mig då den sprang mot min riktning rätt i den utslocknade brasan som om den inte brydde sig om att jag låg där. Kommer en björn komma springandes efter denna bock? Nej, något sa mig att det var lugnt för det var inte bara det här rådjuret som agerade onaturligt. Jag hörde fåglar skapa rasslande ljud från träd och fiskar som började stimma till rejält i sjön från ingenstans - ingenting jag bevittnat förut. Det kändes lite som i sån där undergångsfilm när alla fåglar börjar flyga i cirklar. Så var det, vildlivet var helt i otakt. Inte ens syrsorna kunde hålla rytm.
Det var då jag såg det som jag inte vågat berättat för någon på några år sedan det här hände (förutom försvaret förstås). Först syntes ett starkt vitt ljus från botten av sjön. Som om någon tänt någonting där nere. Detta ljus sträckte sig en stor bit över sjön och vågorna gjorde så att det var svårt att få en bra bild av vilken form detta ting nere från sjön hade. Jag såg hur ljuset nere från sjön steg mot ytan, väldigt sakta och väldigt tyst. Det ända ljud jag hörde var något som skulle likna en dunkande bas som gick upp och ner i toner. Lite svårt att förklara men tänk er ett konstant: dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk etc detta började väldigt långsamt samtidigt som varje dunk gav ifrån sig en annorlunda ton från det tidigare dunket. Det här dunket fortsatte tills det gick väldigt väldigt snabbt. Nästan så att det var svårt att höra ett dunks övergång till nästa dunk.
Objektet som legat i sjön fortsatte att stiga tills man började se objektet i sin helhet. Till en början såg det hela ut som om en mantel eller ett täcke hade sakta flugit upp över sjön, men det som såg ut som ett täcke var allt vatten som rann av sidorna. Nu såg jag formen. Ett triangulär svart svävande föremål med vitt ljus på dess sidor. Jag kunde inte tro mina ögon. Helt jävla sjukt. Objektet fortsatte att stiga sakta så att jag kunde se dess undersida. I mitten av det triangulära objektet (från undersidan) fanns en väldigt stark ljuskälla av något slag. Det var denna källa som såg ut att ge ifrån sig det dunkande ljudet för det var något som såg ut som någon sorts boll som rörde sig i en sfär i en väldans fart där inne, den såg ut att vilja komma ut, men var fast. Typ. Det är svårt att förklara och det var samtidigt svårt att tyda för den här bollen var typ en tiondel så storm som hela den ljusa källan på undersidan, det mesta var bara ljus. Man såg svaga silhuetter av bollen dock.
Objektet fortsatte att stiga kanske 20 meter upp i luften. Detta var fortfarande extremt nära med tanke på hur stort det var, säkert 40 meter brett/långt, Helt plötsligt hördes ett extremt högt jävla dån, som måste ha kommit från det här objektet för här börjar minnet bli lite suddigt Det sista jag mindes var det extremt höga ljudet, typ som ett dån, som om man från ingenstans skulle stå 1 meter nära ett stridsflygplan som brutit ljudvallen. Efter ljudet kom en extremt stark tryckvåg mot mitt bröst och ansikte, så starkt att jag föll bak ner till marken och tuppade av.
Jag vaknade upp nästa dag, kanske mot eftermiddagen. Det var fortfarande ljust och jag kände mig inte alls bra. Det kändes som jag legat där flera dagar med tanke på hur hungrig och skör jag var. Men jag kände mig nog antagligen så för att jag vart så skärrad av gårdagens syn.
Det är här den sjuka delen av historien börjar hända.
I horisonten hör jag ett surrande ljud. Långt inne i skogen hör jag folk skrika ohörbara kommandon. 20 meter framåt i spåret ser jag hur 2 soldater varav en med en schäfer springer emot mig. Jag ser att båda två bär en bindel på armen som det står MP på. Båda ser lika angelägna ut att få tag i mig.
Jag kan bara tänka mig en sak varför de velat stanna mig och det måste ha att göra med det jag såg igårnatt. De tog mig till ett ställe inte långt från sjön där det stod 5 helikoptrar, en hel del bussar som jag gissar på att alla åkt med. Det var MP som stod och patrullerade runt, men också några som gick inne i skogen med deras hundar. Det var andra soldater där också, med baskrar som också såg ut att gå runt i skogen men också på området där de slagit upp läger. Det var säkert 100-150 man här totalt. Jag såg ett gäng på 10 personer komma rusande ut ur skogen (åt samma håll där jag vet sjön låg) med sådan klädsel CBRS-soldater har (gasmask, skyddsdräkt). Man kunde se att de hade något viktigt att rapportera in då de sprang mot den 2 meter långa soldaten som förde sig med naturlig auktoritet. Han måste ha varit befälhavaren för den här operationen.
Egentligen får jag inte säga mer. Men ni måste få veta.
De släppte mig 3 h efter att de tagit in mig. Jag fick mat, läkarbesök mm. Jag blev också förhörd. Frågorna de ställde var väldigt underliga. Om vi säger såhär. Jag skulle aldrig haft en bild av att Försvaret skulle veta något om något sånt här. Jag trodde att de skulle stämpla mig som någon konspirationsteoretiker eller så men nej.. Istället ställde de frågor utöver det jag såg. De fiskade med frågor som om de hade uppfattningen att jag sett mycket mer än vad jag egentligen sett. "Är du helt säker på att du inte såg 3 objekt ackompanjerat med det första objektet?"; "Det här ljudet som "objektet" gav ifrån sig, du är helt säker på att du inte hört det förut, inte ens från några bekanta som arbetar med naturliga fenomen?", va tänkte jag? Försöker han insinuera något? Något om mina gamla fysikerbekanta, fast de räknas knappast som bekanta. "Hur väl känner ni det här paret?"; "Hur träffades, under vilka omständigheter? När träffades ni? Hur länge sågs ni under det här mötet?"... etc, han kunde inte sluta. Vad ville han egentligen ha ut av mig. Det här paret var egentligen nobodies för mig. Och vad menar han med att det här dunket är något naturligt fenomen? Det jag hörde lät ju minst sagt väldigt artificiellt. De fortsatte att fråga väldigt hårt om halsbandet jag hade i min väska. Det var samma halsband jag fått av fysikersällskapet som hälsat på mig förut. Jag förklarade hela händelsen för dem (förhöraren) som jag förklarat för er. När jag väl berättat klart tog han fram en bild av två personer som låg livlöst bleka intill en strandkant. Samma personer som de på bilden i mitt halsband. Hh-h-ur? Va? Sa jag helt förbluffat. "Dessa påträffades avlidna för 60 år sedan vid denna sjö". Kalla kårar kröp ner min ryggrad. Förlåt?
Förhöraren lade ut alla sina kort på bordet. Han förklarade att de försvunnit efter ett hemlighetsstämplat forskningssamarbete med den Amerikanska regeringen. Tydligen hade de hållit till i underjordiska baser i Lappland, baser som nu enligt förhöraren är förstörda. Det pågick bland annat forskning med partikelacceleratorer - långt före den tidens teknologiska framkant. Basen och projektet var högst hemlighetsstämplat men han berättade för mig, antagligen ur hopplöshet för att komma vidare med det här fallet. De hade tydligen forskat om kvantmekanisk sammanflätning och förflyttning av massa i rum/tidsrum. Enligt förhöraren hade de nått ett genombrott när de plötsligt under mystiska omständigheter försvunnit och senare blivit funna vid en sjö intill en strandkant döda, båda två. De påhittades liggande på rygg bredvid varandra. Trots att fotot var väldigt morbid i sig så såg det ut som att båda de två dött lyckliga. De dog tillsammans.
Efter denna incident hade det här projektet lagts ner och den underjordiska basen hade förstörts. Projektet och forskningen hade förts vidare och fortsatt i USA, utan det svenska paret förstås.
Det var av denna anledning förhöraren var ivrig att veta hur jag fått tag i halsbandet från det avlidna paret. Jag kom på en snabb lögn att jag hittat det vid strandkanten samma kväll jag tuppat av. Jag insåg att förhöraren hade gjort ett stort misstag att inte undanhålla denna information som jag nu kunde använda emot honom för att ta mig ur det här stället. Jag såg det i hans ögon hur han inte alls trodde det jag sa, men han insåg själv hans misstag. Förhöret avslutades, jag fick gå hem. Jag kunde i min omgivning höra det surrande ljudet från helikoptrarna åtminstone 2 dagar framåt. Den tredje dagen när jag visste att de inte var kvar gick jag tillbaka till sjön där paret hade dött på bilden. Jag försökte föreställa händelseförloppet upp till att de dog. Men allt kändes så skumt. Hur kunde de ha hälsat på mig för 7 år sedan om de dog för 60 år sedan?
Det fanns inte så mycket att göra på stranden, längre. Jag kastade några mackor och gick tillbaka till stugan. Jag satte mig framför brasan och läste klart 'Nightfall'. När jag läst klart boken låg jag i fåtöljen och bara kollade in i brasan. Sova gick inte, mitt huvud gick i för högt varv.
Jag vaknade upp mitt i natten, klockan var lite över 0100. Jag hade visst somnat om. Det var helt ljust i stugan från lamporna som fortfarande var tända och brasan förstås. Jag gick upp med filten fortfarande virad runt mig för att släcka ner och släcka brasan när jag hörde ett knakande ljud från trappan till dörren följt av två knack på dörren. Med ett väldigt sakta intervall mellan varje knack.
Vem fan kan det här va? Så här sent? Kom ni ihåg vad jag berättade ibörjan om hur man överkommer rädslan från att sova i en stuga mitt i ingenstans efter första natten? Gud, glöm det jag sa, det kändes som jag var barn igen och livrädd från att sova i min egen säng, ni vet hur man kunde vakna upp mitt i natten som barn och känna hur mörkret bara ville komma åt en trots att lamporna var tända? Så kändes det då, men nu var det någon på andra sidan dörren. Det tog mig säkert 2 minuter för att ta mig modet att ens gå mot dörren. Och personen som knackade verkade tålmodig för han knackade aldrig igen från att han knackat första gången och jag tagit mig 2 minuter att gå mot dörren.
Jag gick mot dörren, kollade inte i kikhålet för då hade det känts som att jag skulle dött,, jag öppnade dörren sakta. Kollade ut försiktigt. Ingen där. Ni fattar inte hur rädd jag vart. Vem håller på såhär egentligen?! tänkte jag. Nästan så att jag bara ville dra ut men personen som knackat skulle ju kunnat stå där varsomhelst och jag visste ju inte hans intentioner. Sedan finns det ingen belysning eller riktig bilväg bra nog att köra på i mörkret. Fyfan asså. Den natten sov jag inte, Jag släckte ner, lade mig i sängen med täcket över huvudet och skakade som bara den.
Vid 0600 (1h sömn) på morgonen därefter vaknade jag av att någon kastade in något genom fönstret. Jag rusade upp och på köksbordet såg jag en tegelsten med snöre och ett meddelande invirat i snöret. Meddelandet läste: "Wöo. Tpexw. 60 åv. Jsxs. Wxverh. Qmhwsqqev. Opsgoer rms. Qsvksr. Jövopevmrk.". Det här är något jag skulle behöva ha hjälp med att tyda för jag har seriöst ingen aning vad det betyder?
Så kan ni hjälpa mig vad det här betyder? Är det något annat språk? Baklänges på något språk? etc? Jag har försökt jättelänge och jag känner att jag bara vill dra härifrån nu.
submitted by hikaren to sweden [link] [comments]


2016.04.21 18:27 php_TANKER [TomT] Album som utgavs i samband med diskoteksbranden 1998

Hej, jag har försökt hitta det här i snart ett år nu och vill så gärna höra låtarna igen (min kopia är borta sen länge tyvärr).
Det jag letar efter (för de som inte känner till detta) är en skiva som släpptes efter diskoteksbranden i Göteborg (https://sv.wikipedia.org/wiki/Diskoteksbranden_i_G%C3%B6teborg).
Skivan hette Fire och hade en tjej med svarta kläder och typ "eldtecken" på omslaget (svart bakgrund). Temat var rave/techno och vill minnas att Dr Alban var med på minst en av låtarna. Är ganska säker på att väldigt många skolbarn i Sverige fick den här i samband med att man åkte på studiebesök hos brandkårer för att öva inför bränder. Jag var 8 år gammal och förstod inte riktigt men tyckte musiken var bra minns jag.
Om det är någon som har kvar skivan eller vet var jag kan hitta den digital vore jag evigt tacksam! Har googlat som en tok!
EDIT: Insåg att det inte riktigt är tip of my tongue men kan inte ändra titeln :(
submitted by php_TANKER to sweden [link] [comments]


2016.03.07 09:45 agamemnonwolf Hur illa är arbetslösheten i Skåne

Hej alla,
Jag skulle vilja fråga om det finns människor som bor i Skåne här.
Jag kommer fran Grekland och har BSc i Ekonomi som Nationalekonom och MSc i logistics. Har jobbat i rederiföretag för 3 år, men det är så svart att hitta en jobb för mig i Sverige, även om jag har studerat svenska för 2 månader och kan tala-skriva.
Kanske man måste erkänd examen/certifikat om man kommer fran andra E.U landet eller? Kan ni ge mig några råd om det finns arbets sektorer som är i större behov av anställda.
p.s förlåt om jag har gjort stavningsfel
submitted by agamemnonwolf to sweden [link] [comments]


2015.09.13 17:30 Untherbear X-post från r/IAma där den unge mannen som flydde till tysklan från syrien, hade sin AMA som fortfarande uppdateras.

I och med den ökade flyktingströmen som hela sveriges social media verkar prata om, så kan man juh ta tillfället i akt att faktiskt utbilda sig själv lite om hur situationen ser ut, och på så sätt få en utbildad åsikt, och inte bara en känsloladdad sådan. Det gör man lättast genom att inte blint följa medias sensationalism, som bygger på att sälja lösnummer och generar likes. Utan istället läsa på lite om konfliktens historia, och varför människorna känner att dem måste fly.
Ett bra ställe att hitta information är att läsa den här unga syriska kurdens AMA, där han tar upp bland annat sin resa och varför han kände att han behövde fly. Och vad man gör när man kommer fram till ett land där man tillslut får asyl.
Även om det här bara är en individs egen upplevelse så ger den en ganska bra spegling på det problem man tror sig kunna lösa genom att ge 100 spänn till någon hjälp-organisation. Vilket i säg är en fin gest, men kanske inte hjälper speciellt mycket i det stora hela.
Andra ämnen som också vidrörs är, hur smugglarna bygger up vissa länder (specifict scandinavien och Tyskland) som guld länder där du får jobb, hus och en direkt port till ett bättre liv i stort sätt direkt när du kommer fram.
Problemen som uppstår när du kommer till vissa icke-europeiska länder, genom att du inte får rätt till att arbeta, och blir billig svart arbetskraft.
Varför man skickar dem unga männen och men lämnar kvar dem gamla och kvinnor i sin by/stad.
Man kan snabbt se att det inte är speciellt svart och vit, utan det hela blir någon form av gråzon.
Och mycket annat, interessant.
https://www.reddit.com/IAmA/comments/3kos3j/iama_syrian_immigrant_in_germany_ama/
submitted by Untherbear to sweden [link] [comments]


2013.11.25 22:12 notabotbot2 Engelsk student: nagra tips?

Hej, jag ar en 18-arige kille i England som vill studiera i Umea. Jag pratar svenska (ganska bra). Jag har nagra fragor:
Hur svart/latt ar det att fa bostad? Hur svart blir det att hitta job i stan? Kan man aka skidor (nefordsbake) i narheten?
Tack for hjalpen!
submitted by notabotbot2 to umea [link] [comments]